Sd-bd.00

BRUKSANVISNING –
BD SENSI-DISCS
BD Sensi-Disc Susceptibility Test Discs

AVSEDD ANVÄNDNING
Sensi-Disc susceptibility test discs (Sensi-Disc resistensbestämningslappar) är avsedda för
semikvantitativ resistensbestämning in vitro, via diskdiffusionstest på agar, av vanligt
förekommande, snabbväxande samt vissa svårodlade bakteriella patogener. Dessa inkluderar
Enterobacteriaceae, Staphylococcus spp., Pseudomonas spp., Acinetobacter spp., Enterococcus
spp., Vibrio cholerae och, via modifierade förfaranden, Haemophilus influenzae, Neisseria
gonorrhoeae, Streptococcus pneumoniae och andra streptokocker.
Sensi-Disc resistensbestämningslappar, laddade med bacitracin, oleandomycin, novobiocin, and
polymyxin B används inte för bestämning av känsligheten eller resisistensen hos isolat för
terapeutiska ändamål, men används för isolering och/eller differentiering av bakteriella isolat.
Sensi-Disc, laddad med metronidazol, har använts för att screena isolat av strikta anaerober
avseende metronidazolkänslighet genom buljongdiskspädningsmetoden. Se fotnoter i tabell 1.

PRINCIPER FÖR OCH FÖRKLARING AV METODEN
Metoder med diskdiffusion på agar med användning av torkade filterpapperslappar impregnerade
med specifika koncentrationer antimikrobiella medel utvecklades redan på 1940-talet. För att
eliminera eller minimera variabiliteten vid dessa bestämningar, utvecklade Bauer m. fl. ett
standardiserat förfarande i vilket Mueller Hinton-agar valdes som testmedium.1,2
Lappar innehållande en rad olika antimikrobiella medel appliceras på ytan av Mueller Hinton-
agarplattor (eller Haemophilus-testagar för test av H. influenzae, GC II-agar med IsoVitaleX tillskott
för test av N. gonorrhoeae, eller Mueller Hinton-agar med 5 % fårblod för test av S. pneumoniae, ß-
hemolytiska streptokocker och streptokocker i viridansgruppen) vilka inokulerats med renkulturer av
kliniska isolat. Efter inkubering avläses plattorna och hämningszonerna runt lapparna mäts och
jämförs med fastställda hämningszongränser för enskilda antimikrobiella medel, för fastställande av
vilket(vilka) medel som lämpar sig bäst för antimikrobiell behandling.
Olika tillsynsmyndigheter och organisationer för utarbetande av standarder publicerade senare
standardiserade referensförfaranden baserade på Bauer-Kirby-metoden. Bland de tidigaste och
mest utbrett accepterade av dessa standardiserade metoderna var de som publicerades av U.S.
Food and Drug Administration (FDA)3 och World Health Organization (WHO).4,5 Metoden
adopterades som en konsensusstandard av National Committee for Clinical Laboratory Standards
(NCCLS) och uppdateras periodiskt.6,7 De senaste NCCLS-dokumenten bör konsulteras avseende
aktuella rekommendationer.
REAGENSER
Sensi-Disc-märkeslappar är 6 mm-lappar som framställs genom impregnering av absorberande
papper av hög kvalitet, med noggrant fastställda mängder antibiotika eller andra kemoterapeutika.
Lapparna är på båda sidorna tydligt märkta med bokstäver och nummer som anger läkemedel och
-koncentration. (Se tabellen över koncentrationer av reaktiva beståndsdelar.) Lapparnas
läkemedelsinnehåll har analyserats med användning av metoder fastställda av FDA eller metoder
liknande eller jämförbara med dem som publicerats i United States Federal Register.3
Sensi-Disc-medlen tillhandahålles i kassetter med 50 lappar i varje kassett. Den sista lappen i varje
kassett är märkt ”X” och innehåller läkemedel enligt kodningen. Kassetterna används i BBL Sensi-
Disc-applikatorer; dessa inkluderar en enkellappsapplikator, en 8-lappsapplikator för Petriskålar 90
mm, automatiska 6- och 8-lappsapplikatorer för 90 mm skålar och en automatisk 12-lappsapplikator
för plattor 150mm.

FÖRSIKTIGHETSÅTGÄRDER
Följ FÖRFARANDE; lapparnas prestanda beror inte endast av lappens läkemedelskoncentration,
men även av korrekt användning av inokulat- och kontrollkulturer, fungerande förtestade plattor,
korrekt förvaringstemperatur samt andra faktorer.
Iakttag aseptisk teknik och vedertagna infektionsförebyggande försiktighetsåtgärder under samtliga
förfaranden.
Se skriften ALLMÄN BRUKSANVISNING för information om aseptiska förfaranden vid hantering,
biorisker och bortskaffning av använd produkt.
FÖRVARING OCH HÅLLBARHET
1. Omedelbart efter leverans skall lapparna sättas in i förvaring vid -20 – +8 °C. Om kylskåpet på
laboratoriet öppnas och stängs ofta, så att lämplig temperature inte upprätthålls, skall endast så
många lappar som går åt på en vecka förvaras i kylskåpet. Vissa lappar (t.ex., ß-laktamer) bör helst
förvaras frysta vid –20 °C.
2. Låt behållarna värmas upp till rumstemperatur innan de öppnas. Lägg tillbaka oanvända lappar i
kylskåpet efter att du är färdig med appliceringen av lapparna.
3. Använd de äldsta lapparna först.
4. Lappar som passerat utgångsdatum skall kasseras. Kassetter från vilka lappar tagits ut ofta
under loppet av en vecka och lappar som lämnats framme över natten på laboratoriet bör också
kasseras, eller först testas för kontroll av att de fortfarande fungerar tillfredsställande innan de
används.
5. Om lapparna bildar felaktiga hämningszoner vid de rekommenderade kontrollorganismerna skall
hela förfarandet kontrolleras; felaktiga hämningszoner kan bero på lappen, inokuleringen,
odlingsmediets beredning eller djup eller andra faktorer.
Utgångsdatum gäller endast för lappar i intakta behållare vid förvaring enligt anvisningarna. Lappar
från öppnade behållare som förvarats enligt ovan kan användas så länge som de korrekta
zonstorlekarna med lämpliga kontrollstammar uppfylls.

KVALITETSKONTROLL UTFÖRD AV ANVÄNDAREN6
Antimikrobiella lappar bör testas åtminstone två gånger i veckan för korrekt prestanda.
E. coli ATCC 25922, S. aureus ATCC 25923, P. aeruginosa ATCC 27853, H. influenzae ATCC
49247, H. influenzae ATCC 49766, N. gonorrhoeae ATCC 49226, S. pneumoniae ATCC 49619, E.
coli ATCC 35218 (ß –laktamasproducerande stam), E. faecalis ATCC 29212 måste användas för
att visa på korrekt utförande av hela proceduren. E. faecalis ATCC 29212 (eller 33186)
rekommenderas också för utvärdering av nya partier av Mueller Hinton-agar för lågt tymin- och
tymidininnehåll.
Se FÖRFARANDE – Testförfarande för beredning, inokulering, inkubation och avläsning.
Se NCCLS Standard M2-A8 (M100-S15) eller nationella standarder för de förväntade
zonstorlekarna av kvalitetskontrollstammarna.6,7

FÖRFARANDE
Tillhandahållet material
Sensi-Disc-lappar för resistensbestämning enligt märkning.

Material som krävs men ej medföljer
Extra odlingsmedier, reagenser, organismer för kvalitetskontroll och sådan laboratorieutrustning
som krävs för utförande av resistensbestämning med diskdiffusion via standardiserat förfarande.
Bered en McFarland 0,5 täthetsstandard genom att tillsätta 0,5 mL 0,048 M BaCl2 [1,175 % (vikt/vol)
BaCl2 x 2H2O] till 99,5 mL 0,18 M [0,36N] H2SO4 [1 % (vol/vol)] Verifiera med hjälp av en
SD-BD.01
spektrofotometer med en 1 cm ljusbana och matchad kyvett; absorbansen vid 625 nm bör vara
0,08 – 0,10.
Provtyper
Prover bör normalt ej användas vid dessa bestämningar. Istället måste rena kulturer användas. Se
FÖRFARANDE – Testförfarande, vilka innefattar beredning av inokulat. Kulturerna bör så långt
möjligt vara framtagna från patientprover som tagits före insättning av antimikrobiell behandling.
Testförfarande
1. Beredning av inokulat av test- och kontrollkulturer.
a. Utför en Gram-färgning. Använd endast renkulturer.
b. Välj tre till fem kolonier med likartat utseende och överför dem med inokuleringsnål eller -
ögla till 4 – 5 mL av en lämplig buljong, såsom Trypticase Soy Broth (Trypticase-
sojabuljong) (eller Mueller Hinton-buljong för svårodlade organismer).
c. Direkt kolonisuspensionsmetod: Kolonier valda från en agarplatta (ett oselektivt
odlingsmedium såsom blodagar, eller chokladagar för H. influenzae och N. gonorrhoeae,
bör användas) som inkuberats över natten, kan suspenderas direkt i buljong eller fysiologisk
koksaltlösning.
d. Späd om nödvändigt, så att en täthetsgrad motsvarande McFarland täthetsstandard 0,5
erhålles. Använd steril buljong eller fysiologisk koksaltlösning som spädningslösning.
Alternativt kan inokulatet standardiseras fotometriskt; för att facilitera justering av inokulat
med snabbväxande organismer kan Prompt Inoculation System (Prompt
inokulatsystem) (utrustning för volumetrisk beredning av inokulat) användas.8
Buljongkulturer som står över natten bör inte användas som inokulat.
a. Doppa inom 15 minuter en steril bomullspinne i det korrekt justerade inokulatet och pressa och vrid den ordentligt mot rörets övre innervägg flera gånger, så att överskottsvätska pressas ut. b. Stryk med pinnen över hela agarytan på en Mueller Hinton-agarplatta (eller annan lämplig agar) tre gånger, och vrid plattan 60° mellan strykningarna så att insådden blir jämn. c. Locket kan lämnas på glänt i 3 – 5 minuter, men inte längre än 15 minuter, så att eventuell fukt på ytan kan absorberas innan de läkemedelsimpregnerade lapparna appliceras. 3. Välj lämpliga lappar (enligt rekommendationerna i referens 7, tabell 1 och 1A i MI00-SI3 [M2]).
4. Applicera lapparna med hjälp av en BBL Sensi-Disc-applikator och under iakttagande av
aseptik. Placera lapparna så att mittpunkterna är minst 24 mm från varandra. Det rekommenderas
att placera penicillin- och cefalosporinlapparna så att de ligger minst 10mm från kanten på Petri-
skålen och att deras mittpunkter är minst 30mm från varandra. Undvik att placera sådana lappar
bredvid varandra. Använd högst nio lappar per 150 mm-platta eller fyra lappar per 90 mm-platta för
H. influenzae, N. gonorrhoeae och S. pneumoniae. Om lapparna har placerats på agarn på annat
sätt än med automatisk applkator skall de tryckas ned med en steril nål eller pincett så att de är i
kontakt med ytan.
5. Sätt inom 15 minuter in plattorna, med agarsidan upp, i en 35 °C -inkubator. Haemophilus spp.,
N. gonorrhoeae, S. pneumoniae och andra streptokocker skall inkuberas i luft anrikad med 5 %
CO2.
6. Undersök plattorna efter 16 – 18 h inkubering (20 – 24 h för N. gonorrhoeae, S. pneumoniae och
andra streptokocker). 24 h inkubering rekommenderas för Staphylococcus spp. för påvisning av
meticillin-/nafcillin-/oxacillinresistenta stafylokocker och Enterococcus spp. för vankomycinresistens.
Diametrarna hos zonerna med fullständig hämning mäts via visuell, makroskopisk inspektion.
Zonerna mäts till närmaste hela millimeter. För ytterligare detaljer avseende mätning av
inhibitionszoner, se referensen.6 Om enbart isolerade kolonier växer, är inokulatmängden för liten
och testet bör upprepas. Hämningszoner runt lappar innehållande olika läkemedel är inte
jämförbara vad gäller läkemedlens effektivitet.
Resultat6,7
De rekommenderade tolkningskriterierna är baserade på sådana dosregimer och
administreringssätt som normalt används i USA. Eventuellt bör lokala standarder tas i beaktande.
Jämför antecknade zondiametrar med de som finns angivna i NCCLS Standard M2-A8 (M100-S15)
eller i nationella standarder; resultat med en specifik organism kan rapporteras som resistent,
indeterminant eller känslig. För vissa organism/antibiotikakombinationer, innebär frånvaro av
resistenta stammar att ingen annan resultatkategori än “Känslig” kan användas. För stammar där
resultaten tyder på kategorin "okänslig" bör testresultaten vad gäller identifiering av organismen
och bestämning av angimikrobiell resistens bekräftas. Om så krävs, är en spädningsmetod
vanligen den lämpligaste testmetoden, vilket kan nödvändiggöra att organismen sänds till ett
referenslaboratorium.7
Känsligheten hos Pseudomonas aeruginosa-isolat från patienter med cystisk fibros kan bestämmas
tillförlitligt med diskdiffusionsmetoden, men förlängd inkubering i upp till 24 h kan krävas innan de
kan rapporteras såsom känsliga.
Enterokocker kan vara resistenta mot penicillin och ampicillin på grund av produktion av
penicillinbindande proteiner (PBP) med låg affinitet, eller produktionen av ß-laktamas.
Diskdiffusionstesten kan korrekt detektera isolat med förändrade PBP, men detekterar inte ß-
laktamasproducerande stammar med någon tillförlitlighet. De senare stammarna påvisas bäst med
hjälp av en direkt ß-laktamastest6, t.ex. med Cefinase-nitrocefinlappar eller kromogena
cefalosporinlappar.
För Enterococcus spp. kan cefalosporiner, aminoglykosider (utom för screening för hög resistens)
clindamycin och trimetoprim/sulfametoxazol förefalla aktiva in vitro, men dessa är inte kliniskt
effektiva och isaolaten bör ej rapporteras såsom känsliga.
Extended-spectrum b-lactamases (ESBL, enzymer med utvidgat spektrum) är enzymer som
produceras av gramnegativa bakterier vilka uppstår via mutationer i gener för vanliga
plasmidmedierade ß-laktamaser. ESBL-producerande stammar av Klebsiella spp. och E. coli kan
vara kliniskt resistenta mot behandling med penicilliner, cefalosporiner och aztreonam, trots att de
förefaller vara känsliga in vitro för vissa av dessa medel. Vissa av dessa stammar uppvisar
hämningszoner under den normala, känsliga populationens, men över standardgränsen för vissa
extended-spectrum cefalosporiner eller aztreonam; sådana stammar bör screenas för eventuell
ESBL-produktion med användning av ESBL-screeningsgränser innan resultat för penicilliner,
extended-spectrum cefalosporiner eller aztreonam rapporteras. Andra stammar kan vid test vara
indeterminanta eller resistenta enligt standardgränserna, mot en eller flera av dessa medel. För alla
stammar med ESBL bör hämningszondiametrarna för en eller flera av extended-spectrum
cefalosporinerna eller aztreonam öka i närvaro av klavulansyra vid fenotypisk bekräftande analys.
För alla verifierat ESBL-producerande stammar bör testresultatet rapporteras som resistent mot
alla penicilliner, cefalosporiner och aztreonam. Beslut om att utföra ESBL-screeningtester på
samtliga urinisolat bör fattas på institutionell basis, med beaktande av prevalens, behandling och
infektionsförebyggande frågor.7
För detektion av meticillinresistenta stafylokocker påvisas resistens lättare vid test med
oxacillinlapp än med meticillin- eller nafcillinlappar. 1 µg oxacillinlappen bör därför användas för
testning för meticillin-/oxacillinresistens. Varje hämningszon runt oxacillinlappen bör inspekteras
noga med hjälp av transmitterat ljus för små kolonier eller en tunn “film” av växt inom
hämningszonen efter 24 h inkubering. Meticillinresistenta stafylokocker är ofta resistenta mot
multipla klasser antimikrobiella medel, inklusive aminoglykosider, makrolider, clindamycin, fenikoler,
kinoloner, sulfonamider samt tetracyklin. Observation av multipel resistens bör väcka misstanke om
att meticillinresistens kan föreligga. Stammar av meticilinresistenta S. aureus som ej uppvisar
resistens mot andra klasser antimikrobiella medel har dock isolerats från både inneliggande och
polikliniska patientpopulationer. Om resultaten från diskdiffusionstestet är tveksamt med en möjlig
meticillinresistent Staphylococcus spp., utför ytterligare bekräftande tester som anges i NCCLS-
dokument M7.9 Meticillin-/oxacillinresistenta S. aureus (MRSA) och koagulasnegativa stafylokocker
(MRS) bör rapporteras som resistenta (eller inte rapporteras alls) mot samtliga penicilliner, cefemer,
carbapenemer och andra ß-laktamer, såsom amoxicillin/klavulansyra, ampicillin/sulbaktam,
ticarcillin/klavulansyra, piperacillin/tazobaktam och imipenem, oavsett in vitro-testresultatet för
dessa medel. Detta är så på grund av att de flesta fall av dokumenterade infektioner, orsakade av
meticillinresistenta stafylokocker, har svarat dåligt på ß-laktambehandling och övertygande kliniska
data har ännu ej presenterats som dokumenterar klinisk effektivitet för dessa medel.6
Stafylokockisolat som visat sig ha mecA-genen, eller produkten PBP 2a, mecA-genprodukten, bör
rapporteras som oxacillinresistenta.
Tolkningskriterierna för koagulasnegativa stafylokocker korrelerar med närvaro eller frånvaro av
genkodad meticillinresistens (mecA) hos S. epidermidis. Dessa tolkningskriterier kan övertolka
resistensen hos andra koagulasnegativa stafylokocker, t.ex. S. lugdunensis eller S. saprohpyticus.
För allvarliga infektioner orsakade av andra koagulasnegativa stafylokocker än S. epidermidis, kan
testning för mecA eller det protein som uttrycks av mecA, det penicillinbindande proteinet 2a (PBP
2a, även kallat PBP 2) vara lämpligt för stammar med hämningszondiametrar i de indeterminanta
eller resistenta områdena. Isolat som inte visas bära mecA-genen eller som inte producerar PBP
2a, bör rapporteras som oxacillinkänsliga.
Det har rapporterats att resistensbestämning med lappar inte är en precis metod för bestämningen
av meticillin- (oxacillin) känslighet för koagulasnegativa stafylokocker (dvs. S. saprophyticus)10.
Rutinmässig testning av urinisolat tillråds ej eftersom infektioner svarar på koncentrationerna
erhållna i urin av de vanligt förekommande antimikrobiella medel som används för att behandla
akut okomplicerad urinvägsinfektion (t.ex. nitrofurantoin, trimetoprim/sulfametoxazol eller ett
fluoroquinolon).
En snabb-ß-laktamastest (t.ex. med användning av Cefinase-lappar) kan ge kliniskt relevant
information tidigare än resultaten från en diskdiffusionstest av Haemophilus spp., N. gonorrhoeae
och Moraxella catarrhalis; en sådan test är den enda tillförlitliga testmetoden för påvisning av ß-
laktamasproducerande Enterococcus spp. En positiv ß-laktamastest predikterar resistens mot
penicillin, ampicillin och amoxicillin hos Haemophilus spp., N. gonorrhoeae och M. catarrhalis, samt
resistens mot penicillin, inklusive acylamino-, carboxy- och ureido-penicilliner hos stafylokocker och
enterokocker. En negativ ß-laktamastest utesluter inte möjligheten av resistens orsakad av andra
mekanismer. Testa ej medlemmar av Enterobacteriaceae, Pseudomonas spp. eller andra aeroba
gramnegativa bakterier, eftersom resultaten inte säkert är prediktiva vad gäller känslighet för de ß-
laktamer som oftast används för behandling. Korrekt påvisning av ß-laktamas hos stafylokocker
kan kräva induktion av enzymet och inkubation av en nitrocefinbaserad test i upp till 1 timme.
Induktion kan lätt åstadkommas genom test av växten från hämningszonens kant runt en
oxacillinlapptest. Alla ansträngningar bör göras för att säkerställa korrekta resultat, inklusive
bestämning av kända positiva och negativa kontrollstammar vid tidpunkten för bestämning av de
kliniska isolaten.6
Bestämning av resistensen mot penicilliner och andra ß-laktamer som godkänts av Food and Drug
Administration i USA, för behandling av streptokocker grupp A och B, är inte kliniskt nödvändig och
behöver ej utföras rutinmässigt, eftersom, liksom med vankomycin, inga resistenta stammar har
påvisats. Vissa stammar av S. agalactiae kan dock ge indeterminanta resultat mot penicillin.
Diskdiffusionstest för bestämning av resistens mot ampicillin, penicillin och rifampin hos Neisseria
meningitidis är otillförlitliga. För dessa organismer bör Minsta hämmande koncentration(MIC)-tester
användas.7
KLINISKA PRESTANDA OCH METODENS BEGRÄNSNINGAR
Den test som häri beskrivs är primärt avsedd för snabbväxande aeroba patogener. Svårodlade
bakterier förutom H. influenzae, N. gonorrhoeae, S. pneumoniae och andra streptokocker bör
testas med en spädningsmetod.9 Testning av anaerober kräver speciella metoder.11
För Campylobacter, Corynebacterium och Bacillus spp. finns ej tillräckligt med data avseende
tillförlitligheten av agardiffusionstestet för att rekommendera denna metod.
Klassificeringarna Resistent, Indeterminant och Känslig skiljer sig från varandra med endast en
millimeter, vilket ligger inom normal felmarginal på laboratorium. Vissa kulturer kan uppvisa en
borderline-zon som varierar från dag till dag eller från laboratorium till laboratorium; sådana kulturer
är dock relativt ovanliga.
För påvisning av resistens hos pneumokocker och enterokocker skall NCCLS:s rekommenderade
metoder följas strikt.6
Antimikrobiella medel förutom de som anges i standarderna kan finnas för användning.
Resistensbestämningar mot sådana medel bör tolkas på grundval av närvaro eller frånvaro av en
definitiv hämningszon, och bör betraktas som enbart kvalitativa tills tolkningskriterier för sådana
hämningszoner har hunnit fastställas. Alla hämningszondiametrar bör registreras.
Bekräftande test för ESBL är endast giltiga när de fyra lapparna (cefotaxim, cefotaxim/klavulansyra,
ceftazidim, ceftazidim/klavulansyra) används samtidigt. Individuell användning av dessa lappar
rekommenderas ej av NCCLS.6,7
Inokulationsmetoden, tolkningen och gränser för zonstorlekar angivna i NCCLS-standarderna kan
skilja sig från nationella standarder. 6, 12
Sensi-Disc vankomycin (254858) – VIKTIGT MEDDELANDE: Förmågan att detektera
vankomycin-resistanta Staphylococcus aureus (VRSA) med denna produkt är okänd. Ytterligare
analysmetoder rekommenderas av Centers for Disease Control and Prevention (CDC) och bör
användas för att utföra resistensbestämningar av S. aureus-isolat, i synnerhet meticillinresistanta S.
aureus (MRSA). Dessa analyser inkluderar icke-automatiserade MIC-metoder (t.ex.
mikroutspädning av buljong eller utspädning av agar) och en screeninganalys av vankomycinagar
(Brain-Heart infusionsagar med 6 µg/mL vankomycin). Dessa metoder behöver inkuberas 24 h i
sträck för att detektera VRSA.
För ytterligare information, se CDCs webbplats.
REFERENSER
1. Bauer, A.W., W.M.M. Kirby, J.C. Sherris, and M. Turck. 1966. Antibiotic susceptibility testing by a standardized single disk method. Am. J. Clin. Pathol. 45:493-496. 2. Ryan, K.J., F.D. Schoenknecht, and W.M.M. Kirby. 1970. Disc sensitivity testing. Hospital Practice 5:91- 3. Federal Register. 1972. Rules and regulations. Antibiotic susceptibility discs. Fed. Regist. 37:20525- 4. Ericsson, H.M., and J.C. Sherris. 1971. Antibiotic sensitivity testing. Report of an international collaborative study. Acta Pathol. Microbiol. Scand. Sec. B. Suppl. 217:1-90. 5. World Health Organization Expert Committee on Biological Standardization. 1977. Technical report 6. National Committee for Clinical Laboratory Standards. 2003. Approved standard M2-A8. Performance standards for antimicrobial disk susceptibility tests, 8th ed. NCCLS, Wayne, Pa. 7. Clinical and Laboratory Standards Institute (formerly National Committee for Clinical Laboratory Standards). 2005. Performance standards for antimicrobial susceptibility testing; Fifteenth Informational Supplement, M100- S15., Wayne, PA. 8. Baker, C.N., C. Thornsberry, and R.W. Hawkinson. 1983. Inoculum standardization in antimicrobial susceptibility testing: evaluation of overnight agar cultures and the rapid inoculum standardization system. J. Clin. Microbiol. 17:450-457. 9. National Committee for Clinical Laboratory Standards. 2003. Approved standard M7-A6. Methods for dilution antimicrobial susceptibility tests for bacteria that grow aerobically, 6th ed. NCCLS, Wayne, Pa. 10. York, M.K., L. Gibbs, F. Chehab, and G.F. Brooks. 1996. Comparison of PCR detection of mecA with standard susceptibility testing methods to determine methicillin resistance in coagulase-negative staphylococci. J. Clin. Microbiol. 34: 249-253. 11. National Committee for Clinical Laboratory Standards. 2001. Approved standard M11-A5. Methods for antimicrobial susceptibility testing of anaerobic bacteria, 5th ed. NCCLS, Wayne, Pa. 12. Jorgensen, J.H., and J.D. Turnidge. 2003. Susceptibility test methods: dilution and disk diffusion methods. In: Murray, P. R., E. J. Baron, J.H. Jorgensen, M. A. Pfaller, and R. H. Yolken (ed.). Manual of clinical microbiology, 8th ed. American Society for Microbiology, Washington, D.C. 13. Bannerman, T.L. 2003. Staphylococcus, Micrococcus, and other catalase-positive cocci that grow aerobically. In: Murray, P. R., E. J. Baron, J.H. Jorgensen, M. A. Pfaller, and R. H. Yolken (ed.). Manual of clinical microbiology, 8th ed. American Society for Microbiology, Washington, D.C. 14. Kilian, M. 2003. Haemophilus. In: Murray, P. R., E. J. Baron, J.H. Jorgensen, M. A. Pfaller, and R. H. Yolken (ed.). Manual of clinical microbiology, 8th ed. American Society for Microbiology, Washington, D.C. 15. Mannheim, W. et al.: Pasteurellaceae. In: Mikrobiologische Diagnostik (ed. F. Burkhardt). Thieme 16. Chapin, K., and G.V. Doern. 1983. Selective media for recovery of Haemophilus influenzae from species contaminated with upper respiratory tract microbial flora. J. Clin. Microbiol. 17:1163-1165. 17. Wilkins; T.D., and T. Thiel. 1973. Modified broth-disk method for testing the antibiotic susceptibility of anaerobic bacteria. Antimicrob. Agents Chemother. 3: 350-356. 18. Zabransky, R.J., et al. 1986. Predicting the susceptibility of anaerobes to cefoperazone, cefotaxime, and cefoxitin with the thioglycollate broth-disk procedure. J. Clin. Microbiol. 24: 181-185.
FÖRPACKNINGAR/TILLGÄNGLIGHET
BD Sensi-Discs
Förpackade i glasrör (med korkar innehållande torkmedel), en patron per rör Förpackningsstorlek
10 rör.
Se tabell 1 avseende tillgänglighet för katalognummer och produkter.
YTTERLIGARE INFORMATION
Kontakta närmaste BD-representant för ytterligare information.
BD Diagnostic Systems
Tullastrasse 8 – 12
D-69126 Heidelberg/Germany
Phone: +49-62 21-30 50, Fax: +49-62 21-30 52 16
Reception_Germany@europe.bd.com
BD Diagnostic Systems Europe
Becton Dickinson France SA
11 rue Aristide Bergès
38800 Le Pont de Claix/France
Tel: +33-476 68 3636
BD, BD logo, BBL, Cefinase, IsoVitaleX , Sensi-Disc, Trypticase and Stacker are trademarks of Becton, Dickinson and Company. Prompt is a trademark of 3M. ATCC is a trademark of the American Type Culture Collection 2005 Becton, Dickinson and Company
Tabell 1: BD Sensi-Disc-produkter tillgängliga som glasrör
Beskrivning
Beskrivning
Fotnoter till tabell 1:
*Dessa Sensi-Disc används i många olika isolerings- och identifkationsmetoder. De används inte för
resistensbestämning av isolat för terapeutiska ändamål.
254750
BACITRACIN B-10 och
254821 OLEANDOMYCIN
Dessa lappar används för isoleringen av Haemophilus influenzae på icke-selektiva media. Efter inokulation
på isoleringsplattan, t.ex. BD Chocolate Agar (GC II Agar with IsoVitaleX) (BD chokladagar (GC II-agar
med IsoVitaleX)) eller BD Chocolate Agar (Blood Agar No. 2 Base) (BD chokladagar (blodagar, bas nr
2)), placera en bacitracin- eller oleandomycinlapp i området för den första strykningen. Efter inkubation, kan
Haemophilus influenzae isoleras från hämningszonens område eftersom den är resistent för bacitracin och
oleandomycin, medan de flesta andra i normalfloran hämmas av dessa antimikobiotika. 13-15
254881 NOVOBIOCIN
Denna lapp används för differentieringen av stafylokocker till novobiocin-känsliga och resistenta species:
Utför agardiffusionstest på Mueller Hinton II-agar och inkubera 18 till 24 h. Resistent: <16 mm; känslig: ≥16
mm. Staphylococcus saprophyticus, S. cohnii, S. xylosus och många andra species är resistanta, medan S.
aureus, S. epidermidis, S. schleiferi och många andra species är känsliga.16
254828
POLYMYXIN B PB-300
Denna lapp används för differentieringen av stafylokocker till polymyxin-känsliga och resistenta species
(samma metod som för novobiocin). Resistent <10 mm; känslig ≥ 10 mm. S. aureus, S. epidermidis, S.
hyicus och S. chromogenes är resistenta.16 Lappen används också vid flera andra identfikationsmetoder.
254802 METRONIDAZOL
**Lappen har använts för att screena isolat av strikta anaerober (t.ex. Bacteroides spp.) för metronidazolresistens med buljongdiskelueringsmetoden.17,18 Det måste påpekas att denna metod inte längre rekommenderas av must NCCLS. 11 Strikta anaerober ska inte heller testas med diskdiffusionsmetoden.

Source: http://carmelpharmausa.com/europe/regulatory/Assets/IFU/HB/CE/SD/SE-SD-BD.pdf